Överfallslarm i en juvelbutik

Överfallslarm i en juvelbutik

Juvelbutiker bedriver en utsatt verksamhet. Det som säljs är litet i storlek och ofta mycket värdefullt. Således är det inget ovanligt mål för rånare. Det här är givetvis känt för juvelerarna, och som regel är det ganska kraftiga säkerhetsåtgärder som vidtas. Inte bara för att skydda tillgångarna, utan även för att personalen som jobbar i butiken ska känna sig trygg.

Det är till exempel inte ovanligt att dörren till butiken är låst. För att komma in behöver personalen öppna, vilket normalt sker digitalt. Sedan kommer man in i ett tomt utrymme mellan två dörrar, och den andra dörren kan inte öppnas förrän den första och yttersta har gått i lås. Det här är givetvis ett sätt att försvåra rån – att helt enkelt göra det så pass svårt för dem, att det inte är värt det.

Något annat som ofta finns är överfallslarm. Framförallt är det en trygghet för personalen som arbetar i den utsatta miljö som en juvelbutik ofta är. Det här kan komma särskilt väl till hands om personal jobbar ensam, oavsett tid på dygnet, eller om butiken har öppet ganska sent. Juveler är helt enkelt stöldbegärliga produkter med höga värden, vilket personalen givetvis känner till. Ett överfallslarm är ett sätt att stävja känslan av otrygghet. Skulle något väl hända, så kan personalen snabbt och diskret ta kontakt med larmcentral, som i sin tur kan kontakta blåljus.

Många larmbolag erbjuder överfallslarm i kombination med kameraövervakning. Det här leder till att ganska många tjuvar kan gripas direkt på plats. Givetvis beror det till stor del på juvelbutikens läge – men ligger den centralt, i närheten av en polisstation till exempel, så kan blåljus ibland finnas på plats bara på några minuter. Enbart ljudet av sirenerna har en avskräckande effekt, vilket gör att rånet kan avbrytas, och värdet som tjuvarna får med sig (om de inte grips) minskar.

Kort sagt så kan ett överfallslarm vara bra ur flera perspektiv, och för en juvelbutik kanske det till och med är ett måste. Förvisso kan det kosta att bättra på säkerheten, men det är nödvändigt, och dessutom något som kan betala tillbaka sig. Till exempel i form av ökad trivsel hos personalen.

byggnadsregler smahus

Förenklade byggregler för småhusägare får hård kritik

TvåplansvillaFrån och med 2 juli kommer det, om regeringen får som den vill, bli betydligt enklare för småhusägare att göra nybyggnader och tillbyggnader på sina hus och tomter. Men regeringens förslag till förändringar i Plan- och Bygglagen (PBL) få nu hård kritik av arkitekterna Fredrik Rosenhall och Stefan Rupert.
– Ännu värre definitionsproblematik kommer uppstå kring de nya reglerna, skriver Rosenhall och Rupert i en debattarikel i Dagens Samhälle.

I det nya lagförslaget ingår bland annat de så kallade ”Attefallshusen” – komplementbostäder på 25 kvadratmeter som kan användas som permanentbostad, gäststuga, fritidshus, garage eller förråd och inte kräver något bygglov.
Det är dock inte Attefallshusen som får den hårdaste kritiken, utan möjligheten att göra en tillbyggnad på 15 kvadratmeter på en befintlig bostad utan bygglov. Dessutom kommer man att få bygga två takkupor utan att ha bygglov.

Tidigare har det i de allra flesta fall krävts bygglov för att bygga inglasade uterum eller verandor, men från och med 2 juli kommer det alltså vara fritt fram, om regeringens förslag går igenom.

Tanken med det nya lagförslaget är alltså att underlätta tillvaron för småhusägare, men enligt Fredrik Rosenhall och Stefan Rupert lär det bli precis tvärtom.

”Godkänns regeringens förslag är risken stor att många villaområden förvandlas till konflikthärdar där okänsligt utformade tillägg stör både den estetiska upplevelsen och grannfriden”, menar arkitekterna.

De pekar de uppenbara riskerna med att skapa två parallella regelsystem. Dels finns detaljplanerna och dessa kommer att krocka med de åtgärder som man får utföra utan att söka bygglov, oavsett om planen tillåter dem eller ej. Detta kommer enligt Rosenhall och Rupert  att leda till att detaljplanerna urholkas och att människor kommer att drabbas av att deras grannar genomför stora planvidriga förändringar på sina tomter. Förändringar den drabbade alltså inte har möjlighet att påverka. Dessutom kommer det enligt kritikerna bli mycket svårt att i varje enskilt fall att avgöra om en åtgärd kräver bygglov eller ej.

Rosenhall och Rupert  radar upp ett antal frågor för att visa på definitionsproblematiken som kommer att uppstå:
• Hur ser till exempel en ”takkupa” ut på ett tak som inte är sadeltak?
• Tillåts kupor även på vindsvåningar som enligt plan inte får inredas?
• Hur skall man kunna bygga takkupor om inte husets konstruktion får ändras?
• Tillåts utbyggnad på 15 m2 även om huset redan från början har större yta än vad planen tillåter? Kan man få bygga ut sitt hus med 15 m2 i flera plan, eller ovanpå andra byggdelar?
• Hur tillses att möjligheten att bygga ut ett hus med 15 m2 inte utnyttjas flera gånger?
• Vem avgör om ett hus har så stora kulturhistoriska värden att bygglovsbefriad tillbyggnad ej får ske?

Till saken hör att även Lagrådet sågat de föreslagna förändringarna i PBL, men att regeringen ändå valt att gå vidare med saken. Den 2 juni röstas de alltså om saken i Riksdagen och det är ingen tvekan om vilken sida Fredrik Rosenhall och Stefan Rupert står på.